Ja, hjälp, var ska jag börja.....fick tarmproblem efter en operation för 6 år sedan, märkte att jag ej fick ont i magen om jag ej åt så det valde jag konkret att göra...gick ner 25 kg till BMI 15.6 och fick TPN-behandling hemma i 13 månader efter 5 v inlagd. Hade inga mat-problem innan vektnedgången, låg då på BMI 22.5, men ju mer jag gick ner desto jobbigare var det att tänka på att jag skulle öka i vikt. Haft mcyket kontakt med dietist som haft tålamod och puschat , men aldrig frågat om mina tanker kring maten. Fick KROK-behandling för att börja tycke bättre om min mage, men ingen-inte jag heller- pratade någon gång om vikt och mina tankar o känslor kring min vikt och matvanor och enorma rörelsebehov. Många-ALLA?- visste nog att jag hade problem, men alla tassade kring problemet som katten kring helt gröt...och jag platsede inte in på ätstörningsenheten där jag utreddes, hade för mycket somatiskt och skulle tas omhand om på medicinkliniken för min mage. Har i 2 år kämpat på egen hand, sedan jag fick barn. Vissa dagar äter jag normalt, andra katastrofalt. TRänar mindre-tack vare/på grund av att jag har småbarn och inte får tiden att räcka till. Har enormt mycket sjukvårdskontakter. Har svåra invaginationer med total förstoppning så min kropp innebär mycket ofta problem. Så svårt att säga att jag har tankeproblem kring maten mnu, då jag är rädd för vad de ska tycke, sjukvården är nu så glad att jag gått upp i vikt och inte går ner. BMI 20.6. Men äter knas och tankarna är knas. Sökt psyk flertalet gånger, men de anser att mina problem bottnar i fysisk sjukdom och ska skötas på medicin som ju inte är vana att hantera denna problematik.... Jag skäms för att jag inte är nöjd med min viktuppgång som de övriga är- jag har ju blivit så frisk nu, så sund och pigg som jag ser ut.nu, visst är det bra??!!! Så säger det- vad ska jag svara på det- spelar med gör jag nu.... men det känns så jobbigt....oäkta... samtidigt rädd att de ska tycka att jag är olämplig som mamma.... skräckslagen att de ska anmäla mig till socialtjänsten. Vågar jag berätta`? Det borde väl anses bra att ta hjälp????!!! Vardagen ok, men inte bra. Vart ska jag vända mig- somatiska vården eller psykiatrin elelr någon annan???? Vill gå ner i vikt, men inser att jag inte är överviktig, men vill ändå vara smalare, för det var trivsamt att väga mindre....
Hej. Jag skulle önska du hade någon i din närhet som kan hjälpa dig och stötta dig att söka hjläp igen. Antingen till specialicerad ätstörningsvård eller samtalskontakt via vårdcentralen där du bor. Finns det någon du kan prata med? Visa mailet du skrivit till oss för? Annars är det klokt att försöka samla styrka och söka hjälp, att söka hjälp då man har det svårt är aldrig fel. Lycka till
126
|
Jag har en fråga.
Jag har väldigt svårt att äta när jag är omkring personer, speciellt om alla andra slutat äta och jag är den enda som har mat kvar. Då kan jag inte fortsätta att äta utan måste slänga maten.
Den värsta känslan jag vet är att känna mig mätt, jag äter väldigt sällan och när jag väl äter så äter jag fel saker eller för lite.
Jag kanske får i min en chokladbit istället för mat eller äter alldeles för lite.
Nu till min fråga, är detta en ätstörning?
Vid vissa tillfällen om jag är själv eller med familjen kan jag äta "normalt". Har jag gått och fått en ätstörning?
Mår väldigt dåligt över min kroppsbild och har länge försökt gå ner i vikt, även fast jag egentligen inte behöver.
Borde jag söka hjälp?
Hej,
Jag tycker att det låter som om du är väldigt bekymrad över detta som du beskriver. Det är svårt att så här uttala mig om om du har en ätstörning så jag tycker att du ska ta kontakt med en vårdenhet i närheten för kunna att beskriva mer för dem, och få höra mer om vilken hjälp som finns att få. Det går även att ringa en psykiatrisk mottagning eller ätstörningsenhet anonymt.
125
|
I mitt arbete kommer jag i kontakt med barn som har olika former av neuropsykiatriska diagnoser o har en ätstörning. De säger att de inte är/känner sig hungriga eller struntar i hunger-törstkänsla. Att dricka går ofta enklare än att tugga i sig näring, samt "skräpnäring" intas gärna i förbifarten när suget ändå sätter in.
De uttrycker däremot ingen önskan om att gå ner i vikt men effekten blir ju dels det, dels trötthet, dålig/sämre koncentration o uthållighet, försämrad inlärningsförmåga o förmåga till socialt samspel -d.v.s.allt som många gånger redan är knepigt för dessa personer redan.
Hur stimulera, motivera näringsintaget när "allt" redan är provat?!?!
Mvh
Hej
Frågan är stor och inte alldeles enkel att svara på, kräver egentligen att man sitter ner och verkligen går igenom varje enskild persons svårigheter och situation. Men autism och adhd-center har bra uppslag på sin hemsida om ätsvårigheter och neuropsykiatriska svårigheter. Grunden är: 6 mål mat/dag på bestämda tider och att lära ut att mat och äta inte är någon vetenskap utan en del av livet, att kroppen behöver mat, utan att krångla till det. Samtidigt får man naturligtvis ta hänsyn till det individuella barnets känslighet inför olika typer av konsistens-, färg- eller smakintryck. Barn med neuropsykiatriska diagnoser kan ha en kraftigt avvikande upplevelse av sinnesintryck och det är viktigt att lyssna till deras önskemål och gå dem till mötes så långt det är möjligt. Lycka till
124
|
Hej jag fyller snart 15 och mår illa av att äta. Illamåendet gör så att jag gärna undviker mat när jag är ensam hemma, men jag äter när familjen är hemma för att ingen ska märka att jag inte vill äta. men efter att ha ätit mår jag illa men jag har aldrig kräkts upp maten, jag mår illa i ungefär 20-40 min efter att jag har ätit något. Jag tränar också mycket, också det i smyg. Jag vill inte att min familj ska se att jag inte är nöjd med min kropp, därför tränar jag när dem inte är hemma eller sent på kvällen. Det känns inte som om det är normalt att träna mycket och inte äta när man är ensam och sedan låssas som ingenting när någon är hemma. Jag har också insett att jag gillar att vara hungrig, för att jag känner mig smalare då. Men jag vill veta om jag ska berätta för någon? Kan man göra någonting åt illamåendet? Har jag någon typ av ätstörning?
Hej! Det du beskriver låter jobbigt. Detta med illamåendet är svårt att veta vad det beror på. Antingen är det något fysiskt eller så kanske det är psykiskt; kanske är illamåendet kopplat till detta med att du inte känner dig nöjd med din kropp och helst vill vara hungrig eftersom du känner dig smalare då? I ett första skede bör du prata med din läkare på vårdcentralen och berätta om illamåendet, men också om dina tankar kring mat och din kropp. Det kan vara så att du har en ätstörning, men det är svårt att svara på utan mer information. Lycka till!
123
|
Hej, jag är en tjej på 15 år som undrar lite. Jag är 175 cm lång och väger 53 kg, det är väl normalt? Jag är så trött på alla som säger att jag är så smal hela tiden. Jag har alltid varit tjock när jag var mindre, och då menar jag ganska rejält mycket tjockare än de andra. Jag är tvungen att gå till skolsköterskan och kolla min vikt hela tiden. Jag äter normalt och älskar att träna, kan träna varje dag ibland. Det är inte som alla tror, för att jag vill gå ned i vikt utan för jag mår bättre då jag koncentrerar mig bättre och mår bättre physiskt . Förra året vägde jag uppåt 60 kg och var 170cm lång, då var jag fet. Jag äter inte godsaker jag vill ha ett långt och friskt liv, snälla säg mig vad jag ska göra?? Jag trivs ju som jag är.
Hej! Det låter som att din egen uppfattning om din vikt, ditt ätande och ditt tränande skiljer sig från omgivningens uppfattning. Du skriver att du trivs som du är nu samtidigt som det blir tydligt att människor i din närhet är oroade över din låga vikt. Din vikt är låg och ditt BMI tyder på att du är underviktig. Det låter också som att du tränar mer än vad som är normalt. Ibland när man har en ätstörning är det svårt att se det negativa med sitt beteende eftersom man tycker att konsekvenserna (t.ex. viktnedgång) av beteendet är bra. Nu vet inte jag om du har en ätstörning, men uppenbarligen är allt inte helt bra eftersom du trots allt ber om hjälp. Tjejzonen har en ätstörningschat som du kanske kunde testa? Gå in på www.tjejzonen.se för att läsa mer om detta. Gör också gärna SCOFF testet här på vår hemsida för att se om det du beskriver kan tänkas vara en ätstörning. Lycka till.
122
|
Hejsan jag skriver för att jag börjar oroa mig över min hälsa.
Jag har älskat mat och alltid varit den som ätit mest av alla i familjen. Jag är 20 år nu, har aldirg ansett mig själv som fet eller ful.
Jag är 170 cm lång och mina normala vikt brukade ligga på 62-63 kg.
För lite mer än 3 månader sedan började lite oro i mitt liv,jag slutade äta gradvist, först åt jag bara på kvällen när jag hade lugnat ner mig efter dagen.Nu tänker jag aldrig på mat längre, jag väger 56 kg och känner mig svag, smal och har inte ork till något.
Jag förstår att jag måste äta för att må bättre. Alla försöker tvinga mat i mig och är sura att jag inte äter. Varje gång jag själv tvingar mig eller andra så kommer allt upp igen. Jag har levt flera dagar bara på vatten nu. Vet inte hur jag ska ta mig till väga. Behöver hjälp, mår jätte dåligt.
Hej,
du skriver ingenting om vad det är som oroar dig och som gör det svårt för dig att äta. Jag tycker att du ska söka professionell hjälp, kanske börja på din vårdcentral. Du behöver hjälp att reda ut vad dina problem beror på och vad du kan göra åt dem.
121
|
Hej. Hur normalt är det att andra blir sura på en att man har en ätstörning?
Hej,
jag tror att det är vanligt att människor med ätstörning väcker känslor hos omgivningen, rädsla, ilska kanske en upplevelse av maktlöshet. Det kan ju se ut som om de är sura, men jag tror att det finns en mängd olika känslor bakom det som du tror är surhet. Kan du leva dig in i omgivningens reaktioner? Jag tror att de flesta inte visa sina reaktioner av rädsla att visa fel saker. Hur ser du själv på din ätstörning. Skulle du vilja att andra accepterade den?
Är din ätstörning positiv för dig till 100 % ?
Det är den nog inte för någon!
120
|
När jag var ca 10 år hade jag enorma problem med mat och att äta. Jag kunde äta hemma oftast (framförallt mot slutet), men fick kräkreflexer av att äta i skolan och på restaurang. Till slut övervann jag det psykiskt själv, långsamt och tränade på att kunna äta överallt, det tog kanske 1 eller 2 år. Jag kommer ihåg att jag tänkte mycket på vikten innan och olika sätt att avhålla mig från att äta, men när illamåendet kom blev det ett enormt handikapp som jag bara ville övervinna. Numera har jag inga problem alls, 21 år gammal. Jag undrar vad det kan ha varit? En ätstörning eller något annat psykiskt problem?
Gratulerar till att du har fått maten att fungera bra och att du inte plågas att negativa tankar kring din kropp/vikt! Det verkar som att du fungerade som din egen terapeut under den svåra perioden, du provade dig fram och tog dig gradvis ur problemet genom att utsätta dig för att äta i lagom små steg. Det är dock svårt att svara på vad som kan ha utlöst ditt illamående och om det skulle klassas som en ätstörning eller något annat. Om det var så att det hände något stressande eller jobbigt då du var runt 10 år, så kan ditt illamående ha varit en reaktion på detta. Det skulle också kunna handla om en form av hormonell påverkan, en prepubertal fas då mycket händer i kroppen, tankarna och känslorna och man kan känna sig ledsen eller stressad utan att något omkring en har hänt och då kan även kroppen reagera på olika sätt. Om du tänker tillbaka på vad som hände i ditt liv runt den här tiden så kanske du hittar början till ett svar. Ha det bra!
119
|
Jag har svält mig själv dem senaste tre månaderna och tappat cirka 12 kilo, jag vill inte bli sjuk i anorexi och tappa ennu mer vikt. Men är rädd att jag börjar äta och går upp i vikt, vill hålla mig här. Hur och vad ska man äta??
Hej,
Det din fråga visar är den mycket vanliga kluvenheten många med ätstörningar upplever. "Jag vill inte ha anorexi, men jag vill inte gå upp i vikt!" Ofta är den önskan helt oförenlig. Det låter som du har drabbats av en av de symtom man kan ha när man har en ätstörning, nämligen en panisk rädsla för att gå upp i vikt.
Jag vill rekommendera dig att läsa en bok som är en sorts självhjälp för anorexi eller anorexiliknande tillstånd: "Från självsvält till ett fullvärdigt liv" av Ata Ghader och Thomas Parling.
118
|
Jag är riktigt sockerberoende jag rent av älskar godis. Ibland blir det så att istället för att äta en måltid äter jag godis. Vissa dagar lever jag bara på godis i mängder och vissa inte. Om jag får välja köper jag en chokladkaka på 100g istället för en cheeseburgare.
Jag tvingar inte mig själv att spy upp eller något. Men är detta ett felaktigt beteende?
Hej,
rätt eller fel, så missar du kanske en del ämnen din kropp behöver, genom att äta godis och i stället för mat. Det framgår inte hur ofta du byter ut en vanlig måltid mot godis. Hur mår du fysiskt, bortsett från att du oroar dig för din mathållning?
Som sagt var, det är svårt att ge dig ett råd med hjälp av den information din fråga ger.
Är du mycket orolig över din hälsa, så kontakta din husläkare.
117
|
Hej. Jag har en vän som har tappat sin aptit helt. Detta beror på depression och är inte kroppsidealsfråga. Han vill få tillbaka aptiten. Just nu får han endast i sig näringsdryck. Har ni några bra tips på hur man får igen matlusten igen?
Hej, som du pekar på i din fråga, kan viktnedgång bero på aptitlöshet, som i sin tur kan bero på depression. Det viktigaste är att behandla depressionen, kanske med en kombination av farmakologisk och psykologisk behandling.
116
|
Vad är megarexi?
Megarexi är ingen ätstörning eller vedertagen medicinsk diagnos. Ordet syftar på en tvångsmässig strävan efter en större och mer muskulös kropp. Megarexi har beskrivits hos bl.a. män som blir sjukligt upptagen med kroppsbyggande. I massmedia har megarexi framställts som motsatsen till anorexia nervosa.
111
|
Vad är ortorexi?
Ortorexi syftar på en tvångsmässig strävan efter att vara hälsosam som blir så överdriven att den i stället leder till ohälsa. Ortorexi är ingen vedertagen ätstörning utan snarare en variant på anorexia nervosa och således ett exempel på ätstörning UNS. I stället för att drivas av en stark strävan att bli smal, drivs personen av en önskan att få kontroll över kroppen och uppnå en viss livsstil.
112
|
Att sluta äta för att få uppmärksamhet och genom det kunna få vinster i det dagliga livet, är det en ätstörning?
Att sluta äta för att få uppmärksamhet och vinster i det dagliga livet räknas inte direkt till ätstörningar så som de allmänt brukar definieras, d v s det ska finnas ihållande svårigheter i hur man äter eller strävan efter att gå ner i vikt, samt upptagenhet av tankar på vikt och kroppsform. Hungerstrejk till exempel har under tusentals år använts som påtryckningsmedel i politiska syften för att uppnå regeländringar eller andra förändringar i samhället, men räknas per definition inte som en ätstörning.
113
|
Jag äter allt som oftast bara en gång per dag och då oftast på eftermiddagen. Men är inte stor i maten då jag väl äter. Hur ska jag göra för att börja kunna äta "normalt" och fler gånger per dag?
Fundera över varför du äter så sällan och så lite. Att under en längre tid äta både för sällan och för lite leder oundvikligen till en rad negativa fysiologiska och psykologiska konsekvenser. En bra mathållning består av att äta tre huvudmål som utgörs av frukost, lunch och middag samt två till tre mellanmål. Det är lagom att låta ungefär tre timmar gå mellan varje mål. Om du upplever att det är för svårt att ändra ditt ätande på egen hand så kan du söka professionell hjälp via exempelvis en dietist.
114
|
Hur vet man om man har en ätstörning? Kan man få ätstörningar av depression? Om man har fått magkatarr för att man inte har kunnat äta och man har tänkt mycket, kan det leda till ätstörningar?
Ett sätt att ta reda på om man verkar lida av en ätstörning är göra självtestet "SCOFF" som finns här på sidan. Anledningen till att man utvecklar en ätstörning kan vara väldigt individuellt, men det brukar nästan alltid bero på ett flertal faktorer som samverkar. Depression eller någon somatisk sjukdom kan bli en utlösande faktor för vissa individer medan det för andra kan utlösas av helt andra faktorer.
115
|